Vaknar och det är inte ett moln på himmlen, och så ska det väl vara med ett ställe som har 300 soldagar kan man tänka.
Det var också första dagen för mig och Filfen i skidskolan (Anders är fortfarande trasig…)
Då vi klassade ner oss en klass i bussen då instruktionsfilmen inte innehåll samma info som vi hade läst oss till tidigare. Så vi drar iväg med en av medelgrupperna för att se om det är rätt grupp för oss.
Upp till toppen bär det av och redan vid första stoppet får vi orden “Why mattise? You to good, hu?” Vi försöker få fram lite om att vi inte är i bästa form och det är därför vi hade valt gruppen.. Det gick inte fram så gruppbyte var nog ett faktum, speciellt efter ett senare stopps kommentar “I go fast to see all, and you are allready here”
Så gruppbyte bidde det.
Det är nu vi märker att pedagogiken skiljer sig en hel del mellan här och hemma.
Det första är att de inte baserar det hela på carvingen som vi gör men framför allt är det uppenbart så att man kör övningar i mindre utsträckningar. Vi kanske kör någon övning i början av en backe, när den är klar så står vi på de sista 2 kilometrarna ner till liften typ. Precis vad mina mjölkproducerande ben tycker är asbra. Så oftast har övningarna gått bra då de är efter liften, men sen har det helt rasat ihop, men men det blir nog bättre under veckan.
Annars så fortsatte dagens sol att pressa upp termometern till hela +11 grader under eftermiddagen och jag har runnit 
bort. Har minst 12 liter vatten att hälla i mig.
Grundberg besökte naprapaten under dagen och nu är han mycket närmare frisk.
Han gav sig till och med upp i backen igen idag, utan vår vetskap, fast denna gång på bräda vilket verkar vara mer hans grej. Och vad vi har hört så gick det skapligt. Så snart är allt som vanligt igen.
Nu gör jag allt för att benen ska komma iform igen, imorrn ska det tydligen vankas carvingövningar.. och portar. Måtte Gud och benen vara med mig….
Leave a Reply